Anorexi
Det var min närmsta vän som först uppmärksammade att jag dragit ner på maten. Att jag rörde mig mer och mer och tappade i vikt.
Vi hade träffat en kurator i ett annat ärende. Jag kontaktade honom igen eftersom jag bara grät hela tiden och hade tappat livslusten. Jag var välkommen dit igen.
Min kompis följde med och vi pratade en och en med kuratorn.
Jag satt ute i väntrummet när kuratorn kom ut med en allvarlig min och ville att jag skulle följa med in. Där satt min bästa vän med tårade ögon. Kuratorn sa: "Vi är mycket oroade över dig".
Sedan tog han upp vad min vän uppmärksammat. Han sa att det lät som jag höll på att utveckla Anorexi.
Jag Anorexi, nej det stämde inte... fast innerst inne var jag tacksam. Någon hade sett, en vuxen visste vad jag höll på med. Min vän slapp bära på sin oro ensam.
Det var nu kampen började. Kampen för de runt omkring för att hjälpa mig.
Jag, ja bra fortsatte. körde på. Gick ner mig mer o mer. Jag visste inte då vad jag skulle förlora. Min envishet visade sig i ett mycket destruktivt beteende.
Idag önskar jag att jag DÅ lyssnat, tagit in, tagit hjälp av alla de händer som sträcktes ut. Men jag hade stängt av. Jag lät inget beröra mig.
Vi hade träffat en kurator i ett annat ärende. Jag kontaktade honom igen eftersom jag bara grät hela tiden och hade tappat livslusten. Jag var välkommen dit igen.
Min kompis följde med och vi pratade en och en med kuratorn.
Jag satt ute i väntrummet när kuratorn kom ut med en allvarlig min och ville att jag skulle följa med in. Där satt min bästa vän med tårade ögon. Kuratorn sa: "Vi är mycket oroade över dig".
Sedan tog han upp vad min vän uppmärksammat. Han sa att det lät som jag höll på att utveckla Anorexi.
Jag Anorexi, nej det stämde inte... fast innerst inne var jag tacksam. Någon hade sett, en vuxen visste vad jag höll på med. Min vän slapp bära på sin oro ensam.
Det var nu kampen började. Kampen för de runt omkring för att hjälpa mig.
Jag, ja bra fortsatte. körde på. Gick ner mig mer o mer. Jag visste inte då vad jag skulle förlora. Min envishet visade sig i ett mycket destruktivt beteende.
Idag önskar jag att jag DÅ lyssnat, tagit in, tagit hjälp av alla de händer som sträcktes ut. Men jag hade stängt av. Jag lät inget beröra mig.
Kommentarer
Postat av: Cilla
Otroligt stark blogg, kämpa på! <3 Mot anorexin finns bara förluster, inga vinster.
Postat av: Linnea
Har du slutat blogga? Väntar på en uppdatering. Hoppas allt är okej. Kram
Postat av: Jazzy
Ja, visst önskar man att man har gjort något åt det direkt istället för att driva det så långt att man själv inte klarar av att hantera det! :(
Trackback
