avtryckavmig

Jag var den som gjorde andra ledsna.
Jag var fel.
Massa mörka tankar började occupera mitt huvud.
Jag grät och jag visste inte varför. Kunde inte sluta gråta. Tårarna bara kom.
Jag kände mig ensam fast jag hade många människor omkring mig.
Jag isolerade mig mer och mer.

Jag kunde inte sätta ord på vad det var som var fel. Jag visst bara att jag mådde väldigt dåligt inom mig...skitdåligt och ingen förstod. Hur skulle någon kunna förstå, jag förstod ju inte själv.
Det gjorde ont, så ont inom mig.

Jag ringde min bästa vän på nätterna och bara grät hejdlöst. Det fanns inget slut för tårarna. Det kändes inte bättre efteråt.

Att försöka skratta kändes så falskt. Jag kunde inte känna glädje längre.

Det var så tungt i huvudet.

Jag var 16 år och visste ingenting om depressioner, anorexi, borderline, självskadebeteende, LPT, tvångsåtgärder, psyk, mediciner

Det jag visste var att det gjorde ont, såå ont inuti. Så ont att jag inte stod ut.