Så kom ångesten
Så kom ångesten smygande. Den kramade hjärtat på mig så jag inte fick luft. Den drog åt hårdare och hårdare. Jag ville springa ifrån mig själv. Jag ville inte vara med längre. Jag ville bort.
Och jag sprang, jag sprang, jag sprang...och ångesten lindrades för stunden. Men kom tillbaka med ännu värre kraft. Den slet och drog. Skapade panik.
Jag kommer dö. Jag kommer dö av ångest. Ja, jag trodde verkligen det.
Något var så fel, men vad...???
Tillslut fanns inget lugn kvar i kroppen. Bara oro och ångest.
---------------------------------------------------
Så många minnen som passerar genom mig.
Och vägen hit har varit kantig och lång.
Och all denna oro var kom den ifrån?
När lugnet blev en sensation,
förstod jag din dröm, om att få äga tiden.
När lugnet blev en sensation,
förstod jag din dröm, om att hoppa av karusellen.
Finns det någon människa du skulle vilja va?
Det frågan ställde jag men fick inget svar.
Min största önskan är att vara mig själv.
Det borde va enkelt det borde vara självklart
(Uno Svenningsson)
Kommentarer
Postat av: Linnea
Den där känslan av att inte ha någon ro eller lugn kvar i kroppen är hemsk. Och att det till slut inte går att springa ifrån sig själv. Det är hemskt med ångest. Den där typen som sitter i ryggmärgen.
Postat av: Elli
Hittade hit från en kommentar på en annan blogg, jag gillar hur du skriver! Och jag känner igen mig i det lilla du skrivit än så länge.. Dock är jag mycket yngre än du så än så länge har inte så mycket tid gått åt till dåligt mående. Jag tror det är viktigt att försöka att inte tänka på den tiden, acceptera det som varit och se framåt istället. Ska bli kul att följa din blogg:)
Trackback
